År 1987, när Aminatou Haidar var 21-år gammal, var hon en av 700 fredliga demonstranter som greps av marockansk polis.

Ett 70-tal demonstranter ”försvann” spårlöst, där ibland Haidar. Hon blev utsatt för övergrepp och tortyr med elektriska elchocker över hela kroppen. Hon blev totalt isolerad från omvärlden under fem år av sitt liv. Hon fick permanenta men efter tiden i fängelse och lider än idag av skadorna. Hon beskriver själv sin tid i fängelse med orden: ”ett spöke, en levande död, en ung kvinna tillbaka från ett helvete som inte går att beskriva med ord”. Detta övergrepp, likt de flesta andra som drabbar västsaharier, nådde aldrig fram till västerländska medier. Tystnaden är nästan mer skrämmande än brotten i sig.

I det av Marocko ockuperade Västsahara blir situationen allt värre. Sedan en våg av fredliga demonstrationer utbröt i maj 2005 har förtrycket mot västsaharier i den ockuperade delen av landet förvärrats. Cirka 500 västsaharier är försvunna efter att ha kidnappats av marockans polis, hundratals människorättsaktivister har fängslats och flera uppges ha torterats. Så sent som i maj 2008 kastades Västsaharier ut ifrån fjärde våningen i ett höghus efter att ha deltagit i en fredlig aktion mot ockupationen. Hur länge kan vi bara stå vid sidan och låta dessa övergrepp fortgå innan vi reagerar?

Efter att Spanien lämnade Västsahara i mitten av 70-talet tog Marocko kontrollen över området. Sedan 34 år håller de landet i ett järngrepp trots att internationella domstolen i Haag redan 1975 fastställde att västsaharierna hade rätt till sitt eget land. Den marockanska ockupationsmakten har inte kunnat erbjuda Västsaharierna något annat än förföljelse, strukturell diskriminering och ett liv i flyktingläger. Därför står folket i Västsahara så gott som helt eniga bakom befrielserörelsen Polisario:s krav på självständighet. Sedan 1991 bedrivs denna kamp helt på fredlig väg. Tyvärr har omvärldens tystnad och ockupationsmaktens ovilja till seriösa förhandlingar gjort att inga framsteg kunnat nås. Hopplösheten breder där med ut sig bland västsaharierna, och om ingenting görs snart tyder allt på att de kommer ta till vapen. Frågan omvärlden måste ställa sig är, om vi vill bidra till att vår passivitet leder till ännu ett blodigt krig?

Vi som signerat denna insändare tänker inte längre sitta vid sidan om och bara se på! Västsaharierna kämpar med sina liv som insats för vad vi tar för givet. Deras kamp måste få omvärldens stöd. Vi kan inte låta människor som kämpar för sina mänskliga rättigheter bli mördade bara för en regims illegala maktbegär. När människor förnekas sina grundläggande mänskliga rättigheter har vi alla ett ansvar att agera. Vänsterpartiet och SSU har sedan länge drivit frågan om Västsaharas självständighet. Vi kräver att Sveriges regering erkänner Västsahara, sätter press på Marocko att frige de politiska fångarna och upphöra med ockupationen. Det är hög tid att bryta tystnaden!

Anna Gustavsson
Vänsterpartiet i Borås

Mikael M Karlsson
SSU Borås

Att argumentera för utbyggd kärnkraft är att flytta problemet från ett område till ett annat, från en tid till en annan, från en generation till en annan. Dagens aktiva politiker måste lösa klimatfrågan,inte genom att lämpa över den på kommande generationer, utan genom att se till att vi kan skapa det hållbara samhälle vårt klot kräver av oss, skriver Kajsa Borgnäs och Anders Österberg, S-studenter.

Regeringen meddelade i går att man upphäver förbudet mot ny kärnkraft. Det har, ända sedan kärnkraften togs i bruk på 50-talet, funnits delade meningar om kärnkraften och dess förtjänster. Kärnkraftsförespråkarna drömde då om en evig och billig energikälla, men under de kommande decennierna visade det sig att den skulle kräva långt hårdare subventioner och mer rigorös säkerhet än man kunnat ana.

Fakta känner vi till. Det finns inga säkra reaktorer. Förutom den uppenbara risken för olyckor innebär brytningen av uran, driften och förvaringen av det radioaktiva avfallet så stora risker att talet om en trygg och ren energiförsörjning främst är en definitionsfråga.

Det faktum att kärnkraften från början var en biprodukt av kärnvapenproduktionen gör också att vårt globala arbete mot spridning av kärnvapen klingar lite falskt i ljuset av att vi själva nu ska förnya våra kärnkraftverk.
Dessutom - västvärlden har till stora delar byggt sitt välstånd både på kärnkraft och ändliga råvaror. Det innebär stora påfrestningar på vårt jordklot genom utsläpp och enorma mängder avfall. De senaste decennierna har vi dock lyckats bryta delar av beroendet tack vare en politisk vilja där förnyelsebara energikällor, sol, vind, vatten och bioenergi allt mer prioriterats.

Miljösamvetet

Den långsiktiga avvecklingen av kärnkraften har hittills inte ifrågasatts i någon större skala. Miljösamvetet inför framtida generationer har gått hand i hand med avvecklingen av avfallssamhället vilket har givit oss den energiutveckling vi velat se - det är först när våra energiproducenter inser allvaret i energiomställningen, från olje- samhället till en mer hållbar energikonsumtion, som de förnyelsebara energislagen kan få en rimlig chans att utvecklas ordentligt Att nu ge kärnkraften en renässans är att slå in på helt fel väg.

Vidare - ett antal länder bygger mycket riktigt ut sin kärnkraft just nu, men för att kärnkraftsutbyggnaden över huvud taget skulle ha någon effekt för klimatförändringarna skulle vi behöva bygga enormt mycket ny kärnkraft i vår del av världen. Det är ett scenario vi inte tror att någon finner särskilt attraktivt.

Yrvakna

Högerns yrvakna intresse för kärnkraft ställer också frågor om dess politiska ledarskap på sin spets. Det är till stor del högerns mycket sena uppvaknande till en klimatförändrad värld som gjort att övergången från olje- och kärnkraftssamhället försenats, fördyrats och försvårats.

Vänster- och miljödebattörer har under många decennier försökt driva frågor om förnyelsebar energi, klimatomställning och hållbar infrastruktur. Länge ackompanjerades också arbetet för ett minskat koldioxidutsläpp med resonemang om hållbar utveckling och ansvar för kommande generationer. Detta har högern mött med kall hand.

Panikartade insatser

När regeringens klimatarbete nu tagit formerna av panikartade akutinsatser finns inget ansvarstagande inför framtiden med i bilden. I stället för avveckling av framtida problem vill de ersätta ett dåligt system med ett ännu sämre. De stora frågorna om hur och var avfall med halveringstid på 24 000 år ska finnas och vem som ska ta ansvar för kommande generationer och arter, undviker man mer än lovligt ansvarslöst.

År 2009 är vårt kanske viktigaste klimatår hittills. I december ska avgörande beslut fattas i Köpenhamn om globalt och nationellt ansvar för klimatarbetet. Borgerliga regeringar i världens länder håller emot och vill helst göra så lite som möjligt. Men klimatfrågan är vår tids ödesfråga och det är på tiden att klimatfrågan får den prioritet den förtjänar.

Att argumentera för utbyggd kärnkraft är dock att flytta problemet från ett område till ett annat, från en tid till en annan, från en generation till en annan. De naiva teknik- optimisterna på högerkanten spelar rysk roulett med vår framtid, men kan inte få skjuta ansvaret ifrån sig.

Skapa hållbart samhälle

Det är dagens generation aktiva politiker som måste lösa klimatfrågan, inte genom att lämpa över den på kommande generationer, utan genom att se till att vi kan skapa det hållbara samhälle vårt klot dessbättre kräver av oss.
Olje- och kolsamhället kan inte ersättas av ett kärnklyvningssamhälle. Nästa gång vi är nära att drabbas av en ny härdsmälta - då börjar civilisationsnervositeten om. Det är över- och felkonsumtion som är hotet mot vår överlevnad och det är regeringens ansvar att försöka lösa detta stora samhällsproblem, inte spä på det.

Att nu komma i elfte timmen och öppna en kärnkraftsakut är att skjuta det nödvändiga omställningsarbetet på framtiden. Dagens unga, våra barn och barnbarn har inget ansvar för det ohållbara samhällssystem som byggts upp - vi ska inte behöva leva med riskerna och sviterna avtidigare generationers kortsynthet.

Vi kräver, om inte en ny regering, så åtminstone en ny klimatpolitik. Får man be om lite långsiktighet i politiken, tack.
Kajsa Borgnäs ordf S-studenter
Anders Österberg ordf Borås socialdemokratiska miljögrupp, S-student

Det pågår ett övergrepp i det tysta. I det av Marocko ockuperade Västsahara förnekas folket dess grundläggande rättigheter. Människor fängslas för sina åsikters skull, försvinner spårlöst och många uppges ha torterats. Väldigt lite av detta når över huvudtaget fram till medier i Sverige. SSU och Vänsterpartiet tänker bryta denna tystnad!

- När jag besökt de Västsahariska flyktinglägren i somras träffade jag ungdomar som levt hela sitt liv på flykt. Jag träffade kvinnor som fått alla sina barn mördade av den Marockanska ockupationsmakten. Jag träffade män som hade förlorat båda sina ben av en marockansk mina. När man ser ett övergrepp likt detta har man alltid ett moraliskt ansvar att agera. Därför deltar jag i dagens manifestation, Säger Mikael M Karlsson från SSU Borås.

Manifestation kommer utspela sig på Stora Torget i Borås klockan 12.00 lördagen den 31 januari. Talar gör Mikael M Karlsson från SSU, Anna Gustavsson från Vänstarpartiet och Lena Thunberg som är chefredaktör för tidningen Västsahara.

- Det är viktigt att ta ställning för ett folks mänskliga rättigheter oavsett om befolkningen är liten. Vi kan inte passivt se på hur tusentals människor förnekas rätten till ett liv i frihet bara för en olaglig ockupationsmakts maktbegär, Säger Anna Gustavsson från Vänsterpartiet.

Media hälsas välkommen på pressträff 12.00 den 31 januari på Stora Torget eller kontakta oss för mer info.

Mvh:
Mikael M Karlsson
SSU Borås
0761285161

Anna Gustavsson
Vänsterpartiet Borås
0736-678657

Fakta om Västsahara:

Västsahara är sedan 1975 ockuperat av Marocko. Landet delas av en 200 mil lång mur. Väster om muren, 2/3 av landet, är ockuperad mark och öster om muren, 1/3 av landet, är befriat territorium. Större delen av befolkningen lever i flyktingläger i granländerna. Mot de som bor kvar i det ockuperade landet är vardagen full av övergrepp, diskriminering och förföljelse. Befolkningen står så gott som helt enade bakom befrielserörelsen Polisario som sedan 1991 bedriver sin kamp helt på fredlig väg. Läs mer på www.vastsahara.net

Vi tänker inte skriva någon siffra över antalet som dött i israels angrepp mot Gaza. Om ni läser detta en dag senare kommer förmodligen den siffran vara väldigt inaktuell. Dödssiffrorna stiger ständigt. Sen är inte det exakta antalet det mest relevanta i sammanhanget heller. Det mest relevanta är att varje död är en för mycket. SSU kräver ett stopp för blodbadet! Lördagen den 10 januari deltog SSU i en demonstration i Borås mot israels övergrepp i Gaza.

- Vi bör kalla saker vid dess rätta namn. Vad vi ser Israel göra emot Gaza nu är inget annat än en massaker. Det är ett illdåd av samma karaktär som vi såg i Guernica, Oraduor och Treblinka. Det är ett sätt för ockupationsmakten att tala maktspråk, att sätta ett helt folk inför förödmjukelse och befästa sin ockupation, sa Mikael M Karlsson som höll tal från SSU sida.

Anders Österberg tog på sig ansvaret för att räkna antalet medverkande:

- 577 personer gick i tåget, säger Anders Österberg

Bakom demonstrationen stod Socialdemokraterna, SSU, Ung Vänster, vänsterpartiet och en rad invandrarföreningar. BT skrev om skev om händelsen här: (http://www.bt.se/nyheter/boras/tv-100-tals-demonstrerade-mot-br-israels-attacker-i-gaza(1077370).gm)

- Det är lätt att tappa hoppet när man ser allt elände som händer ute i världen. Då är det viktigt att komma ihåg att vi är många som är redo att kämpa för en rättvisare värld och det kan sådana här demonstrationer hjälpa oss att komma ihåg, avslutar Johan Dahlberg ordförande SSU Borås.

Andra insamlingen för Gaza (FOTO: Fredrich Legnemark)

SSU Södra Älvsborg och Ung Vänster manifesterade i dag mot våldet i Gaza. Vi samlade tillsammans in pengarpå Stora Torget i Borås som ska skickas som humanitär hjälp till palestinierna. Vi anser att det Israel nu gör i Palestina inte kan kallas för något annat än en massaker, det är ett fruktansvört övergrepp emot mänskliga rättigheter och därför protesterade vi idag för att göra någonting konkret för att stödja det palestinska folket.

Det här var andra dagen vi är ute och samlar in pengar för det palestinska folket. Ifall de israeliska övergreppen inte upphör den närmaste veckan så är det troligen inte den sista gången heller.