| Principförklaring |
|
|
|
| Skrivet av Johan Dahlberg |
| 2009-06-29 09:11 |
|
Principförklaringen, klubbade på Distriktsårskonferensen 2009 Dagens orättvisa värld I grunden formas alla samhällen utifrån hur produktionen är strukturerad. Dagens kapitalistiska system delar in samhället i olika grupper, vad vi brukar kalla klasser. Aningen förenklat kan dessa delas i två, direkt motstående klasser. Arbetarklass och kapitalister. Arbetarklassen kännetecknas av att den består av människor som tvingast sälja sin arbetskraft för att överleva. Kapitalister är de som äger produktionsmedlen och livnär sig på att köpa andras arbetskraft. Den huvudsakliga konflikten i samhället står mellan kapitalisterna och arbetarna, den konflikten är vad vi kallar klasskamp. Dagens politiska kamp är framförallt en klasskamp. Ett exempel är hur vi antingen satsar våra resurser på välfärden, vilket främst gynnar arbetarklassen, eller så sänker vi skatterna, vilket gynnar främst de rika i samhället. Klasskampen är en del av vår vardag. Vi kanske inte är medvetna om det men den hänger över oss varje dag och formar våra liv. Parallellt med det kapitalistiska systemet existerar en annan förtryckande ordning, patriarkatet. Detta system skär rätt igenom alla samhällsklasser och ger sytematisk män privilegier på kvinnors bekostnad. Det syns över allt i vårt samhälle. I lönekuvertet, i våldsstatistiken eller i arbetsfördelningen i hemmen. Denna orättvisa struktur genomsyrar alla samhällsklasser. Patriarkatet samverkar idag med kapitalismen, men kan existera även inom andra samhällsordningar. Den arbetande kvinnan blir idag dubbelt förtryck, då hon är både arbetare och kvinna. Likväl visar historien att kapitalismen och patriarkatet kan hamna i konflikt emot varandra, tillexempel när män intresse av fortsatt gratisarbete i hemmen krockar med kapitalismens behov av ny, billig arbetskraft. Det är därför nödvändigt att se kapitalismen och patriarkatet som två parallella förtryck som kan samverka likväl som motverka varandra. I kapitalismens ständiga kamp för sin egen överlevnad har den smitt ett effektivt vapen. Genom att ställa arbetare emot varandra, skapa en rädsla inför den andre splittrar man arbetarklassen och omöjliggör för människor att ställa krav om sin gemensamma frigörelse. Det kan handla om homofobi eller rasism, förtryckens funktion är den samma. Kampen mot homofobin och rasismen har alltid ett egenvärde däri att det handlar om det mest grundläggande i vår kamp. Alla människors lika värde. Homofobin och rasismen får dock aldrig ses som isolerade företeelser, utan som en del i det kapitalistiska systemet. Trygga människor blir inte fascister. Dessa orättvisa ordningar känner inga gränser. Kapitalismen håller idag hela världen i sitt grepp. I Sverige likväl som Kenya. Dess utryck ser olika ut, mycket beroende av i vilken utsträckning arbetarrörelsens kamp nått framgång eller ej. I grunden är dock systemet det samma. När arbetarklassen i ett land kämpar till sig en allt större del av profiten flyttar företagen utomlands där nya arbetare finna att utnyttja. När denna jakt på mer vinst gått ytterligare ett steg längre leder det till kapitalismen tar till vapen för att försvara sina intressen. Detta stadium kallar vi imperialism. Vår dröm om ett annat samhälle SSU Södra Älvsborg vill förändra samhället, vi vägrar accepter orättvisor i någon form. Vi är ett revolutionär distrikt så till vida att vi vill förändra samhället i grunden, men reformister i hur vi vill gå till väga. Det nuvarande kapitalistiska och patriarkala samhället ska ersättas med ett klasslöst, socialistiskt och feministiskt samhälle. Ytterst handlar allt om alla människans frigörelse från alla former av förtryck. Alla människor ska oavsett klass, kön, etnicitet, sexualitet eller funktionsnedsättning vara fria att forma sitt eget liv. För att detta ska bli möjligt måste demokratin genomföras på alla plan och inte begränsas till bara det politiska området. För oss är en ekonomisk, social och kulturell demokrati lika viktigt som den politiska demokratin. Socialismen och demokratin är tätt sammankopplade till varandra. Ett samhälle kan aldrig vara socialistiskt utan att vara demokratiskt, men samtidigt är ingen demokrati fullständig utan socialism. Makten över vad som produceras och hur resultatet ska fördelas måste läggas i hela folkets händer. Produktionen ska vara till för människorna, för att tillgodose allas behov. Genom en demokratisk planerad ekonomi ska det privata ägande minskas steg för steg till förmån för ett gemensamt ägande. Den privata äganderätten är en av grundbultarna för kapitalismen och ur den kan den utöva sin makt. På sikt måste denna ordning avskaffas. Privat egendom i form av kläder, hygienartiklar, hemelektronik och dyl. lämnar vi därhän. Det är äganderätten över produktionsmedlen vi vill åt. I grunden handlar det om ett ifrågasättande över ägandes ojämlika fördelning. Vårt drömsamhälle är ett samhälle där resurserna fördelas efter principen; av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Ett klasslöst, socialistiskt samhälle är nödvändigtvis inte ett samhälle utan kvinnoförtryck. SSU södra Älvsborg är ett radikalfeministisk distrikt. Detta innebär att vi ser de skillnader som finns mellan män och kvinnor i samhället endast som en socialkonstruktion, en samling normer och värderingar så hårt förankrade hos allmänheten att de ofta ses som självklarheter. De är dock inga självklarheter, utan kan avskaffas om vi kommer till insikt om deras struktur och vågar sätta oss upp emot dem. Genom en medveten politik som syftar till att omfördela makt från män till kvinnor ska vi skapa en rättvisare ordning. Vårt mål är att vi ska bemöta varandra som människor, inte som kön. Rasism eller homofobi är alltid avskyvärt. Vi vill forma ett samhälle för alla, där det inte görs någon skillnad på vad för etnisk tillhörighet eller sexuallitet människorna har. För detta måste vi aktivt uppmärksamma att dagens samhälle är orättvist och finna en politik som banar väg för den fria människan att träda fram. I vår ideologi finns inga nationsintressen, endast klassintressen. Kapitalismen är global och därför måste även dess självklara motkraft, arbetarrörelsen, vara global. Arbetaren har inget fosterland och vår solidaritet känner inga gränser. Varje gång människovärdet får ge vika ska vi vara där för att protestera. I Colombia, Palestina eller Burma. Vi står upp för alla människors lika värde och rätt över hela världen och vänder oss därför emot varje uttryck för imperialism. Vi gör det dels av principiella skäl, men även därför att vi vet att gör vi det inte för våra medmänniskor kommer ingen att finnas där för oss när det är vi som förs mot giljotinen. Arbetare världen över förena er! |



